Jag är så chockad, har gråtit hela dagen. Känslan går inte att förklara.

Jag och mamma åkte på hunddressyren som jag skrev om i tidigare inlägg. Vi hade roligt och lärde våra hundar roliga saker. Jag är ju jätte rädd för hundar, speciellt såna där kamphundar. Och det var en sån med, en Amstaff. . Det var hans tur att försöka med en övning, så ägaren slöppte han lös. Då ställde jag mig upp pga att jag är rädd för såna hundar, jag ville ha koll på honom. Och på mindre än 2 sekunder hinner han springa fram till mig & mamma och bet tag i lilleman (våran lilla hund) Jag skyndade mig att lyfta upp honom och det räddade hans liv. Amstaffen var helt galen!! På något vis fick mamma lilleman i famnen och den där kamphunden vägrade släppa honom, jag och mamma skrek och grät så mkt vi kunde, och jag sparkade ALLT jag kunde på hunden i magen, ingenting kunde stoppa honom. Vi skrek allihopa och lilleman pep så mkt han kunde för det gjorde så ont. Och jag kände rädslan att snart hugger han mig för jag hade min arm och försökte trycka bort honom samtidigt som  jag sparkade han så hårt jag kunde. Det går inte att beskriva hur det kändes att se sin älskade lilla vovve slitas i stycken som jag kände då, jag & mamma var helt säkra på att han skulle bitas av på mitten och dö i våran famn. Hunden vägrade släppa! Att se den skräcken i mammas ögon  var det värsta jag sett! Tårarna sprutade på mig och alla skrek och hade panik. Och sedan började det rinna massa blod, mammas jacka var helt blodig. Tillslut släppte hunden och vi kunde lägga lilleman på gräset, och såg allt blod. Så vi kollade på honom och då hade han ett stort köttsår på höften, och en tand hade gått i i hans lår så det var ett hål. Men sen såg vi att det mesta blodet kom från hundläraren, hon blev också biten,  hon hade djupa sår och det bara rann massa blod. Så hon åkte till Akuten och vi skyndade oss till djursjukhuset. 

Nu har lilleman fått hjälp, han fick sys och han har fått hål i sin muskel. Men läkarna sa att han hade tur, hade inte jag hunnit lyfta upp honom och läraren inte fick armen i hans mun så hade han slängt med lilleman som en liten trasdocka och han skulle ha pinats till döds mitt framför våra ögon. VÄRSTA händelsen i hela mitt liv. Jag kmr aldrig glömma ljuden från hundarna och rädslan av att han attackerar. Usch, nu är jag mer hundrädd än någonsin. Tänk att vi var 5 st vuxna och fick inte ens hundjäveln att släppa! Trodde aldrig att jag kunde sparka en hund, men man är så chockad så man gör vad som helst. Men att sparka han i magen och ansiktet kändes som att slå på en boxningssäck ska ni veta.Nu hoppas jag bara att lilleman återhämtar sig. Och jag kmr aldrig mer vara i närheten av en lös hund!! Gråter bara jag tänker på hela händelsen. Nu får vi tvätta våra blodiga kläder så det inte finns någon smitta från något. 

 Jag hade med mig kameran så jag lägger upp en bild ändå.
                                                              
                                             Här gör mamma & Lillis lite övningar

                                       
   Mamma skulle precis ta det här kortet när hunden kom i full fart så hon tappade kameran precis när kortet togs, och sekunden senare attackerade hunden.
 
Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och det kmr ta tid innan jag kan sluta tänkte på allt blod, ljud & skrik! Hade han lidit till döds där hade jag inte kunnat gått vidare, den synen skulle jag aldrig glömma. Trodde han skulle slitas av på mitten.

Nu är vi hemma iaf efter 5 timmar på sjukhuset. Nu ligger han i soffan och försöker vila, fast han har jätte ont i vågor, han piper och det skär i en!